Tiden bara rusar iväg

Vart har tiden tagit vägen egentligen?

Sen april har det gått så jäkla fort, april och maj vet jag knappt att dom existerat... I april började jag ju jobba och hela maj, sen började jag få komplikationer av graviditeten så jag har inte jobbat under hela juni... Trodde inte att jag skulle få så jobbigt och att jag skulle orka jobba hur länge som helst. Men ski fick jag...

Började med lite foglossning, sen kom det lite smärta i magen, sen kom dom riktiga smärtorna, har varit på kvinnokliniken 2 ggr. för att kolla upp det, allt ser bra ut för bebisen men det konstaterades sista gången jag var inne att jag har dålig muskulatur i mage och rygg och det finns en del med det problemet som kan få väldigt ont....
Så nu har jag varit hos sjukgymnasten 2 ggr. och fått lite tips så jag kan träna lite.

Så nu hoppas jag på att börja jobba nästa vecka!!! Får lyssna på min kropp bara, men jag vill ju jobba.. Hade tänkt att jag skulle börja min föräldraledighet i september så det är ju bara två månader kvar att jobba då. Måste fixa det! Får leva på mina smärtstillande på jobbet om jag får ont (inget som påverkar bebis)

Igår åkte Oliwer till sin pappa och kommer vara där till i början av augusti!! jag har aldrig varit ifrån honom så länge, två veckor är det längsta, just nu känns det förjävligt saknar honom mer än någonsin. Jag har lovat att när han kommer hem ska vi åka och köpa lite nytt till han börjar skolan, skor och lite annat han fick ny väska idag. Beställde även en till mig..

Oliwer skulle gått simskola när lekis slutade men valde att hoppa av andra dagen då han inte ens hoppade i.. Förstår honom, han har inte fått bada sådär på 2 år och sen helt plötsligt får han bada och ska lära sig simma? han var inte redo helt enkelt. Får prova igen nästa år, kanske känns bättre då.... Sen skulle han börja dansa, även det hoppade han av efter första lektionen, han tyckte det var för svårt... Jag tror mer på att han inte hade nån han kände som var där. Jag tvingar inte min son till nåt, han får bestämma helt själv vad han vill göra, han har ju sin fotboll och innebandy så han är ju inte helt sysslolös. Herre gud ungen börjar första klass 17:e augusti!! och han ska få ett syskon som han längtar så efter! Mitt hjärta, jag saknar honom så mycket.. Jag är inte hel utan honom!!!

Ja, bebis då. Han lever rövare inne i magen och verkar må hur bra ssom helst. Sprkar och rumlar runt hela tiden, Oliwer kände en spark för första gången för några dagar sen. Grabben i magen har en tendens till att sluta sparka så fort nån annan lägger handen på magen, speciellt Jonny.
Jag är redan i v.27 (26+3)... Som sagt tiden bara rusar iväg... Har inte tagit några bilder alls på magen, kanske ska börja göra det?


Väskan jag beställt till mig


Oliwers nya skolväska...


V.27 (26+3)





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Varje hjärta har sin saga....

Det här är min saga..

RSS 2.0