Underbart att han Oliwer hemma!

Jag har anmält intresse för att vara med i en studie från Uppsala Universitet,Behandling av traumatisk stress med kognitiv beteendeterapi via Internet hos föräldrar till cancerdrabbade barn,heter det. I förrgår satt jag och svarade på 250 frågor om ALLT möjligt och nästa steg är telefoninervjuv på ca. 45 min. vilket blir på måndag, efter det får man se om man kommer med eller inte. Om inte så får man tips och råd hur man ska gå till väga för att få hjälp osv. Får se hur det går.

Igår kom äntligen våran stora ängel hem!! Som jag saknat...
Blev en väldigt sen kväll, Jonny och Oliwer kom nog hem vid 20 igår kväll. Jag hade som tur var förberett maten så den i stort sett var klar när dom kom hem. Sen försökte vi oss på att titta på "Alvin och gänget 2" men Milio var på sitt BÄSTA humör så det gick lite sådär. Konstigt i den här värmen att han var så glad, här inne står luften still när det är så här varmt så det bara klibbar och äcklar sig.
Oliwer blev ledsen när han skulle lägga sig, han saknade pappa (såklart han gör, dom träffas ju så sällan) så jag Oliwer fick sova i våran säng inatt med mig och Milio, Jonny tyckte att soffan blev utmärkt ;)  alldeles för varmt i sovrummet om vi alla 4 skulle ligga där...

Honey är ledig idag så det blir att åka till nån sjö med hans syster och barn. Får se om Jonny blir kvar eller om han åker till svärfar och börjar bygga möbel till balkongen och laga Oliwers cykel som blivit lite bortglömd :S men imorrn måste han ha den då han ska cykla hem till en kompis.

Ska snart ställa mig och steka pannkakor! inte min favvosyssla om man säger så och då har jag precis lärt mig steka skiten.... Har alltid bara gått sönder och haft sig så jag har gett upp... Men nu kan jag och tycker det är tråkigt.. Men jag får tänka på hur mysig dagen kommer bli så kanske det går bättre ;)

Dags att sätta fart..

Ha en underbar dag, det ska vi ha! <3

Har hittat stegen

Bloggen har hamnat åt sidan ett tag nu känner jag, ska försöka bättra mig. Orken och lusten har försvunnit efter förra inlägget.

En klok man jag känner frågade mig här om dagen om jag "hittat stegen", den är hittad och jag mår mycket bättre än sist jag skrev. Men jag har långt ifrån kommit hela vägen upp och frågan är om jag någonsin kommer dit? Jag har iaf kommit en bit på vägen.

I onsdags var det bestämt att jag skulle ut till Derin och Dannnes sommarstuga för att hjälpa till med det jag kunde i deras renovering. Jag lämnade Milio hos Carro, han fick sova där. Tur att jag har så underbara vänner annars vet jag inte hur det hade gått... Ute i stugan med Derin var alldeles underbart! först en tripp på stan och sen bussen ut på landet. Hjälpte till så gott jag kunde, mer och mer vin! Sen på kvällen (natten?) sköt vi med luftgevär och spelade boll, det var länge sen jag hade så roligt och bara kände mig lugn..
Det här dygnet med Derin och få vara barnledig och bara vara JAG gjorde sitt, för det gjorde så jag kunde klättra några steg upp... Jag var näst intill längst ner på botten och gjorde jag ingenting då hade mycket kunnat gå snett (nej jag pratar inte om självmord, skulle aldrig falla mig in)

Idag kommer iaf min älskade unge hem från sin pappa! och jag har saknat honom som bara den, men eftersom jag har mått så dåligt så har det känts bättre att han varit med sin pappa och haft det bra där. Älskade barn! han hade turen att må bra efter denna behandling också! skönt för han... Han har varit hos pappa i typ 2 veckor nu, så det är på tiden att han kommer hem..

Om en vecka sitter jag och Oliwer i Jumbolansen på väg till Uppsala för den sista! (av dom här långa) behandlingen... Sen går det över på underhållsbehandling... Eftersom Jonnys brors familj ska döpa lilla dockan  den helgen så får jag och Oliwer åka själva, vilket känns så där men så är det...Jag vill att vi alla ska åka, men jag och Oliwer får lite egentid jag får se det så. Det behöver vi nog.

Ne, ska som sat försöka bättra mig på bloggfronten, vet ju att det finns nån som läser som jag inte pratar med så ofta.


Första sandlådebesöket gick ju enligt beräkning ;)


Min stoora!! När blev du så stor? 8 år snart....


En del av vårat vardagsrum som håller på att bli riktigt mysigt....


Mitt livs kärlek! <3 <3 <3
Oliwers 7-års kalas... På natten åkte vi in till förlossningen och 03,28 kom Milio till världen!


Tack alla underbara för erat stöd..

Hur ska jag ta mig upp?

Ångesten börjar ta över mig... Kan inte sova, känns som att jag är på väg att gå sönder!!

Allt jag vill är att få vara ensam, ett par timmar, en dag eller en natt! Bara få sova... Jag orkar inte, igår bröt jag ihop. Ville vara ensam, Jonny var i stan med en polare och jag försökte få barnvakt men fick ingen... Har mått skit nu i två dar.

Vad ska jag göra??? Känns som att allt är på väg att rasa, jag får för mig saker kanske är det så kanske inte. Är rädd för svaret så jag undviker frågan...

Jag sjunker djupare och djupare och jag vet inte hur jag ska ta mig upp...

Saknar Oliwer, vill bara att han ska komma hem jag är inte hel utan honom! Jag vet att han har det bra med pappa i Uppsala och han mår bra så det känns skönt. Älskade unge vad vore jag utan dig?

Riktig svacka är jag i och jag minns inte när jag mådde såhär dåligt sist... Vet inte vem jag ska prata med, vill inte vara till besvär för nån.


Min fina älskade Oliwer


Och min älskade Milio såklart!!

"Det blåser upp till storm ikväll
Jag kommer dra oss genom eld
Jag ska se till du kommer ut som hel
För ingenting är ditt fel
Det känns som ni är allt jag har, det enda äkta jag har kvar"
/Thomas Järvheden - Inte ditt fel


Hur ska jag ta mig upp?

Varje hjärta har sin saga....

Det här är min saga..

RSS 2.0