Sitter i skrivande stund i extrasängen på sjukhuset... Oliwer är återigen inlagd, har gått lite mer än tre veckor sen sist.. Jag sitter i den jävla sängen och har en stor klump i magen och känslan av att det är nåt som är fel! Ångest deluxe! Det är min försvarsmekanism som sätter in nu... Ok.. Vi ligger nu inne för att Oliwer fått hög feber... Han har tillbringat sitt sportlov i Sthlm hos sin pappa.. Tyvärr satte febern in redan då, men den blev aldrig så hög.. Till och från hade han liite feber den veckan. Jag tror att det var undermedvetet att han inte blev mer sjuk där, för han träffar inte pappa så ofta och då vill han ju må bra! Jag sa att det kommer att släppa så fort han kommer hem och mycket riktigt! Han kom hem i söndags och igår (måndag) blev han inlagd... Feber för min klingar illa... Jag HATAR feber det är så jävla otäckt..... Det drar mig tillbaka snart 4 år i tiden, den dagen då han fick sin diagnos CANCER! Han hade haft hög feber i flera dagar och den gick aldrig ner utan den dagen vi åkte in hade han över 40 och då hade den ökat hela tiden.... Nu sitter jag här och tänker tillbaka på den veckan och känslan av att vilja kräkas är stor.... Han ligger i sin säng och yrar till och från med 40 graders feber... 38,8 med febernedsättande... (förut under kvällen) han har fått det nu men vet inte hur febern ligger till... Han har klagat mycket på att han har ont i ben, rygg osv. och det är för mig också tecken, för andra är det febervärk (och det är säkert det men inte i mitt huvud) Det här är mitt sätt att hantera saker. När han blir sjuk och får så hög feber så sätter försvaret in och jag "förbereder" mig på det värsta... Jag väntar på att läkarna ska komma in och tala om för oss att det är tillbaka... Det går aldrig att förbereda sig på en sån sak men jag inbillar mig att det går... Vi har ju varit med om det 2 gånger!! Det går bara inte för det kommer så oväntat, när man minst anar det.... 10 mars är det fyra år sen han fick sin diagnos, ALL (akut lymfatisk leukemi) 4 år! helt galet... Tungt datum.. Det andra tunga beskedet kom 25 januari (Jonnys 29 årsdag) det var då beskedet om återfallet kom efter 8 månader utan behandling.... Nu tog dom temp igen 40,7 med alvedon och ipren!!! Dom ska avvakta lite till och ta en ny temp för att se.... Det här blir ju bara värre och värre... Klumpen växer sig större och större...... Milio kämpar på där hemma, lite halvkrasslig men där tror jag att det är tänderna som spökar för han har alltid blivit jätte förkyld när det kommer tänder plus då allt dregel... Sen ser jag ju små vita prickar på väg, nu är snart hela munnen full och det har gått fort! det gick jättesegt efter dom 4 första.. men nu så... Och snart ska han börja på dagis lite grann, om lite mer än 2 veckor börjar han skolas in... Kommer bli jättebra för honom.. Han är en sån underbar unge! så glad och full av bus hela tiden, nu börjar dock envisheten komma och han blir skitsur när han inte alltid för göra som han vill ;) men vem är glad jämt? så det är ju inget konstigt, hör ju till... Dock är han liite för igång ibland, klättar överallt och på allt, drar stolar hit och dit (och annat som går att dra och klättra på) sjukt jobbig ålder men ändå så otroligt rolig! Det händer så mycket hela tiden.. Han säger: mamma pappa Olgi (Oliwer) lampa tutte tack Nåt försök till hej och hejdå vet hur vovven låter, då härmar han Såå roligt, han är så go den lille skrutten! Mina fina underbara ungar <3 <3 Och Jonny! Älskade älskade du... TACK för allt du gör... <3 <3