Ständiga oro och kort stubin

Måste säga att den här veckan gått rätt snabbt tack och lov!
Vi är inte på topp här kan jag säga, alla får sig en omgång av dom dör kortisontabletterna tror jag? Humöret går verkligen upp och ner, speciellt hos mig och Oliwer, honom kan man ju förstå men att mitt tålamod inte finns vet jag inte.. Jag blir knäpp på mig själv snart, allt är så jävla jobbigt och tråkigt och ännu mer jobbigt. Så minsta lilla så är taggarna utåt direkt! Jag orkar inte vara så och jag försöker att tänka på det men inte fan hjälper det. Sen får jag så dåligt samvete och då överöser jag med pussar och kramar och varma ord... Tur att jag är medveten om det iaf, eller? Inte för att det är med ok då men jag förnekar ingen jag vet precis hur jag är...
Är bara så trött på det här med sjukhus så jag kräks på skiten, så tack för att det är sista gången vi ligger inne på behandling här i uppsala. Om två veckor ska vi tillbaka för att påbörja underhållsbehandlingen, anledningen till att vi måste åka hit (över dagen) är för att dom ska ta en sista benmärg annars hade det gått bra att göra det hemma. Försöker få med mig syrran hit så jag slipper sitta ensam och för att slippa ta taxi hem det kan ta en jävla tid, följer nån med bil med kan vi ju åka direkt när Oliwer är klar. Får se om hon är ledig då bara, är hon det verkar det inte omäjligt att hon åker med oss...
Oliwer verkar må sådär, tror tyvärr inte att han kommer klara sig hemma utan infektion den här gången.. Hoppas för allt i världen att han slipper men han verkar inte helt 100.. Och jag känner ju min son VÄL! Nu vet jag ju att han är väldigt nere och mår skit av att vara här och så fort vi får åka hem imorrn kommer det vara som att vända på en hand. Men han har haft ont i halsen idag så vi misstänker blåsor där och DET hoppas jag att han verkligen slipper! Återstår att se hur det blir, men jag hoppas att han håller sig frisk för skolan börjar ju den 17:e och det vill vi ju inte att han ska missa. Usch stackars lilla han måste ju må jättedåligt av att jag har så kort stubin... Måste försöka, måste, måste, måste!!! Men jag ber om ursäkt jämt och talar om att det inte är hans fel att jag blir arg egentligen (sen finns det ju gånger då det är hans fel och då måste jag ju säga ifrån) nu är det ju inte så att jag blir arg så jag bara står och skriker och gapar utan jag låter mest bara sur men jag hör ju själv hur jag låter...  Känner mig lika hemsk varje gång.... Jag är väl inte mer än människa, jag orkar inte vara stark och hålla skenet uppe längre, det har jag gjort FÖR länge... Det tar väl ut sin rätt nu antar jag?
Håller ju på med min behandling, inne på tredje veckan nu så det blir förhoppningsvis bättre... Och så gör det nog sitt att inte behöva vara på sjukhus så mycket.. Sen är det den STÄNDIGA oron som gnager i mig varje sekund som går, hela tiden går tankarna kring återfall... Hur framtiden kommer bli osv... Han får bara inte bli sjuk igen, han har fått lida alldeles för länge av den här skiten så nu får det fan vara bra... Han var 4,5 när han blev sjuk och han fyller 8 år om 2 månader...
Nej nu börjar snart droppet att pipa för cytot är snart klart så då får jag sova äntligen... Läste ut min bok igår så nu har jag inget att läsa så jag hoppas att jag somnar ändå.. Läste om Nikki Sixx den var sjukt bra och jag blev väldigt nyfiken på deras musik.. Kommer väl bli ett Mötley Crüe fan kanske ;) måste läsa den andra boken om hela bandet...
Nej God Natt mina vänner!
En textrad av Ken Ring som satt sig fast i mitt huvud.... Har ju då bytt ut namnet till Oliwer....
Du vet jag ska hålla hoppet vid liv 
De säger ju att cancern inte längre finns innuti 
För andra gången så tappar jag kontroll 
Förlorar allt jag har och bara börjar om på noll 
Jag älskar dig Oliwer, är vad jag viskar från mitt hörn.

Jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Varje hjärta har sin saga....

Det här är min saga..

RSS 2.0