Dagen har varit GANSKA bra emellanåt... Den började bra, han fick morfin för att vi skulle kunna rengöra munnen på honom så det blir bättre nån gång, det har verkligen INTE gått innan så det är framsteg. En gullig undersköterska hjälpte honom att rengöra och det gick hur bra som helst. Han började till och med prata lite grann! Stort steg då han typ inte har pratat på 4-5 dagar, nåt enstaka ord bara.

Sen var det dags att gå ner till taxin som skulle hämta oss 13,30 och vi skulle tillbaka med en taxi 19,30 eftersom han skulle få näringsdropp i 14 timmar så ville dom starta hyfsat tidigt. Men där i taxin började dagen gå åt det sämre hållet!! Kände hur det KOKADE i mig....

Såhär: vi lämnade entren och han kör nån konstig väg tyckte jag tills jag insåg att han skulle hämta en annan person!! WHAT?? jag började direkt fatta vad som skedde (sköterskan som bokade våran taxi hade inte nämn att Oliwer ska åka ensam eftersom hans imunförsvar är nere på NOLL) och eftersom jag förstod att det var så så kunde jag ju inte börja "skälla" på chaufören.. Vi lämnar av den andra för att sen åka vidare för att hämta nästa!! och sen efter det nästa! SEN var det dags att åka till Fjugesta med oss. Vi satt alltså 1 timme och lite till i den där jävla taxin! När jag kom hem var jag inte glad och ringde direkt upp avdelningen för att informera om det som skett och att dom minsann fick boka om våran hemresa. Våran tid hemma är väldigt värdefull och jag tänker inte låta oss och framför allt inte Oliwer bli lidande för deras jäva tabbar! En annan sköterska ringer upp och tror att hon löst problemet och talar om att det blir lite tidigare taxin kommer 19,10!!! ALDRIG. Jag sa ifrån och hon sa lite surt att hon fick ringa igen... Japp det fick hon göra. Då ringer dom upp en stund senare och säger att taxin kommer 20,10 BRA! då fick vi iaf igen den halvtimmen vi missat eftersom det tar ca.30 minuter att åka hem. INTE en timme....

Jag har börjat kunna säga ifrån lite nu, jag tänker som sagt inte låta mitt barn lida mer än vad han redan gör bara för att dom inte fattar hur värdefullt det är att få komma hem några timmar osv. Hur all väntan gör att vi missar massa tid hemma tillsammans! Hade det här varit för 3 år sen hade jag bara tagit emot... Jag gjorde det då, men nu är det slut med det... Mitt barn och vi lider tillräckligt som det är...

När vi kom hem så var vi ute på en liten promenix, Oliwer fick sitta på pakethållaren på min cykel eftersom han är lite orkelös.. Riktigt skönt att komma ut, men det blev en jättekortis eftersom vi ville hem och grilla, vi hade ju inte hur mycket tid som helst. Grillen tändes och det blev dags att äta, OLIWER KAN INTE ÄTA!! han springer gråtandes ifrån bordet och jag mår så dåligt för att JAG sitter och äter.. jag går in och tröstar, men han vill ligga ensam en stund och så lugnar han ner sig... SÅ nu har vi lovat tacos och grillat så fort han kan börja äta igen, eller precis vad han vill ha... Stackars liten... Kändes inte alls bra och jag var nära själv att bryta ihop totalt...

Sen tog vi en till promenad till Sofia och Dennis för att hälsa på lilla nykommlingen Leo! vilken sötnos.. Stort grattis till eran fina son!!!

Nu är vi på sjukan, näringsdroppet är igång, han har fått morfin för at vi skulle kunna göra rent i munnen men den här gången gick det inte alls!! han bara skrek och grät och så började det blöda så vi gav upp.. Nytt försök imorrn... Blir permis imorrn med hoppas jag... men sålänge febern håller sig borta så är det nog inga problem. Har ju inte varit det hittills..

Oj vad långt inlägg det blev.... Men nu säger vi nog god natt!

Ta hand om er och varandra! <3