Idag mår jag sååå mycket bättre.. Jonny sov med Oliwer inatt på sjukhuset för jag mådde verkligen så dåligt, var helt knäckt över det som hände med läkaren och hur saker och ting har sköts den här veckan så det var en välbehövlig natt hemma. Jonny ville först inte, och jag kan inte hjälpa att jag kände mig besviken eftersom jag verkligen behövde få vara hemma då. Men samtidigt som det inte är han som ska behöva vara här, nu gör han ju det för han ställer upp på oss som ingen annan och jag är sjukt tacksam för att han finns här för oss! han har ett val att vara hemma det har ju inte jag. Men sen kom han och sa att han hade pratat med Oliwer och det var ok att han följde med. TACK! kände jag då... Annars har jag så dåligt samvete när Jonny åker med men INTE igår och det kändes så skönt. Men det var ju bara för att jag inte pallade att se personalen igår, tror jag skulle ha fått psykbryt eller nåt jag var så arg och ledsen KNÄCKT...

Oliwer börjar SAKTA med säkert komma på fötter, på dagen hemma var det väl lite sisso där, han sov mest och hade jätteont i ryggen och halsen. Kinderna bettedde sig sådär också, gjorde JÄTTEONT för att sen bli bättre och nu börjar halsen så jag ser det som ett tecken på framsteg.. Crp:t hade gått upp lite från igår, men tydligen så kan det bete sig så. Hoppas på kraftig sänkning till imorrn. Iaf när vi kom tillbaka hit så blev han piggelin och pratade som aldrig förr (också ett starkt tecken på bättring att han pratar mer) skulle spruta med vatten pistolen på sköterskan men vågade aldrig när hon väl kom in hehe...

Imorrn ska dom sätta sonden på honom, ingenting jag vill att han ska ha egentligen men så nödvändigt!! Han får i sig MAX 3 glas fil på en dag, inte riktigt ok. Sen när vi kommer till Uppsala får knappen sättas i magen (operation) jag vill verkligen inte behöva tjata på honom om mat när jag vet att han inte kan. Kommer verkligen att underlätta för oss alla...

Imorrn kommer vi ha med oss Milio tillbaka på kvällen, Jonny ska jobba på tisdag. Nu känner jag att det går att ha båda barnen själv, den här veckan har det verkligen INTE gått Oliwer har verkligen varit så dålig pga. smärtan så Jonny har varit hemma hela veckan med Milio. Jag har varit tvungen att släppa allt så fort Oliwer fått ont, sitta och krama, trösta, pussa, klappa springa som en tok för att han ska må så bra det bara går, göra rent i munnen, ge mediciner ja allt jag kan göra har jag gjort. Så jävla synd om honom är det, så grymt orättvist! Älskade unge, då MÅSTE bli bra! Vill ha tillbaka våran glada unge som vill leka med kompisar varje dag, som han mår bäst av... Han saknar sin bästis J, det vet jag (även fast han inte säger det) tack och lov så börjar det komma tillbaka en liiiten gnutta liv i hans ögon igen, det har varit riktigt hemskt att se på honom det har högt som knivar i mig när jag tittat på honom, det har gjort så ont! Men snart är han bra igen och jag hoppas för allt i världen att han slipper det här igen!

Nu måste jag sova, är så trött. Så sov gott mina vänner! och som vanligt Ta hand om varandra! <3 <3 <3