Den värsta och den bästa känslan!
Tänk er att må så jävla dåligt av ångest (många som vet hur det känns är jag övertygad om) och verkligen känna att ni inte klarar av att göra nåt pga. det. Det är det värsta jag vet när ångesten vinner över mig, ångest tycker jag är så obehagligt och ibland blir jag nästan lite rädd för den. Så var det igår!
Jag har sett lappar hela veckan vi varit här om föräldraträff med barncancerföreningen, dom kommer till avdelningen och så får man komma om man vill. Jag har velat gå hela tiden och fick Jonny med mig, men såg jag att man helst skulle komma utan barn och Jonny sa åt mig att gå. Jag var bestämd, jag skulle bara gå!! Tills klockan började närma sig 19 då det hela skulle börja. Då fick jag sån panikångest och vägrade gå, kände att jag verkligen inte klarade av att gå dit själv. Vad ska jag göra där? vad ska jag säga? ingen kan väl vara intresserad av vad jag har att säga? osv. osv. tankarna gick i ett... Jonny gick ut i korridoren och började prata med en annan mamma som skulle gå, så hon skulle komma och knacka på när hon skulle dit. Då börja det kännas liite bättre för det var ju själva grejen att gå själv som var jobbigt. Tiden gick och ju längre jag väntade ju sämre mådde jag, så jag bestämde mig för att strunta i det. Gick ut och rökte och ringde min Carro som sa åt mig att gå men jag var lika bestämd, jag skulle INTE gå jag klarade helt enkelt iinte av det...
MEN JAG GICK!!!! Den känslan av att vinna över ångesten är så enorm! När jag kom in i föräldrarummet var det bara dom två som höll i det som var där (jag skulle engentligen bara hämta kaffe) och dom frågade om jag vill fika med dom och jag satte mig där, sen ramlade det in folk lite eftersom. Det var tre timmar med prat och få höra andra prata om samma saker som en annan också är i. Plus att man fick höra lite från det sjuka barnets perspektiv eftersom dom båda som höll i det haft cancer som barn och kunde förklara lite, så nu på nåt sätt kan man förstå Oliwer lite bättre... Jag fattar inte idag att jag gick dit, för mig är det STORT och Jonny är stolt över mig och det värmer i hjärtat. JAG vann!
Lite tråkigare saker då... Oliwer mår inte alls bra, högdosen tar kål på honom. Han är helt utslagen och böörjade igår få ont i halsen. Vi misstänker att det är blåsor på väg som satt sig i halsen efter som doktorn inte kunde se nåt konstigt när hon tittade. Blåsor är väldigt vanliga biverkningar av den här behandlingen. (lägger in en bild från första svängen när han fick blåsor) och det hoppas jag verkligen att han slipper igen... Han är arg och ledsen om vart annat, och sen är han jätteglad. Man hänger inte riktigt med i svängarna, men nu börjar kortisonet trappas ner så det blir bättre. Han äter inte heller som han ska och under kortisondoserna brukar det annars inte finnas någoot stop i honom, han bara äter och äter! Men inte nu, så vi ska ev. få recept på lite måltidsersättningar och se om det går att få i honom det annars får det bli en knapp på magen... Orkar inte oroa mig om att han inte får i sig tillräckligt med näring osv. Vill lägga energin på nåt annat...
Hela munnen full med blåsor....
Idag får vi åka hem uunder eftermiddagen!! Så om det inte öser ner ska jag försöka få med mig Alma ut och springa ;)
Ha en bra dag och ta hand om varandra! Kärlek till er <3
Jag har sett lappar hela veckan vi varit här om föräldraträff med barncancerföreningen, dom kommer till avdelningen och så får man komma om man vill. Jag har velat gå hela tiden och fick Jonny med mig, men såg jag att man helst skulle komma utan barn och Jonny sa åt mig att gå. Jag var bestämd, jag skulle bara gå!! Tills klockan började närma sig 19 då det hela skulle börja. Då fick jag sån panikångest och vägrade gå, kände att jag verkligen inte klarade av att gå dit själv. Vad ska jag göra där? vad ska jag säga? ingen kan väl vara intresserad av vad jag har att säga? osv. osv. tankarna gick i ett... Jonny gick ut i korridoren och började prata med en annan mamma som skulle gå, så hon skulle komma och knacka på när hon skulle dit. Då börja det kännas liite bättre för det var ju själva grejen att gå själv som var jobbigt. Tiden gick och ju längre jag väntade ju sämre mådde jag, så jag bestämde mig för att strunta i det. Gick ut och rökte och ringde min Carro som sa åt mig att gå men jag var lika bestämd, jag skulle INTE gå jag klarade helt enkelt iinte av det...
MEN JAG GICK!!!! Den känslan av att vinna över ångesten är så enorm! När jag kom in i föräldrarummet var det bara dom två som höll i det som var där (jag skulle engentligen bara hämta kaffe) och dom frågade om jag vill fika med dom och jag satte mig där, sen ramlade det in folk lite eftersom. Det var tre timmar med prat och få höra andra prata om samma saker som en annan också är i. Plus att man fick höra lite från det sjuka barnets perspektiv eftersom dom båda som höll i det haft cancer som barn och kunde förklara lite, så nu på nåt sätt kan man förstå Oliwer lite bättre... Jag fattar inte idag att jag gick dit, för mig är det STORT och Jonny är stolt över mig och det värmer i hjärtat. JAG vann!
Lite tråkigare saker då... Oliwer mår inte alls bra, högdosen tar kål på honom. Han är helt utslagen och böörjade igår få ont i halsen. Vi misstänker att det är blåsor på väg som satt sig i halsen efter som doktorn inte kunde se nåt konstigt när hon tittade. Blåsor är väldigt vanliga biverkningar av den här behandlingen. (lägger in en bild från första svängen när han fick blåsor) och det hoppas jag verkligen att han slipper igen... Han är arg och ledsen om vart annat, och sen är han jätteglad. Man hänger inte riktigt med i svängarna, men nu börjar kortisonet trappas ner så det blir bättre. Han äter inte heller som han ska och under kortisondoserna brukar det annars inte finnas någoot stop i honom, han bara äter och äter! Men inte nu, så vi ska ev. få recept på lite måltidsersättningar och se om det går att få i honom det annars får det bli en knapp på magen... Orkar inte oroa mig om att han inte får i sig tillräckligt med näring osv. Vill lägga energin på nåt annat...
Hela munnen full med blåsor....
Idag får vi åka hem uunder eftermiddagen!! Så om det inte öser ner ska jag försöka få med mig Alma ut och springa ;)
Ha en bra dag och ta hand om varandra! Kärlek till er <3
URL: http://fanganatten.blogg.se/
FAN VAD BRA DU ÄR!!!!!!!