Missförstånd, bajsfest och utbrott
Missförstånd igen och så blir det när man inte har minsa ork eller lust att lära sig saker och ting, eller det har jag egentligen men känner mig skitdum som inte fattar och då litar jag på dom istället, men jag tror att det ska bli ändrig och börja lära sig Oliwers behandlings schema. Det är iaf en behandling (högdos) till, sist jag var här sa en läkare och visade mig schemat att det var TVÅ kvar, och idag när jag frågade då var det EN kvar så jag blev ju såklart lite besviken, men som sagt dags att sätta sig in i schemat själv kanske? Av nån konstig jävla anledning så får jag inte in den infon. Är jag en dålig mamma för att jag inte har koll på och fattar mitt barns behandlings schema?
Huvudsaken är väl att jag vet vad jag ska göra när vi är hemma? Eller? Känner mig iaf dålig.
Idag är jag på pisshumör, lättirreterad HELA tiden orkar inget, blir sur när nån ber mig göra nåt. Men Jonny kan ju inte göra allt jämt så jag måste ju även fast jag BARA vill ligga och sova och inte göra ett skit! Känns ju inte heller så jättebra måste jag säga. Så nu känner jag mig som den sämsta mamman ever!! När ska jag få energin till att orka vara en bra mamma??
Dagen började INTE på strålande vis, Milio väckte mig vid 6.30 och brevid mig och på Milio ser jag bara BAJS! Han var inte lös men blöjan var lite för stor så det ville inte ligga kvar, han är tydligen alldeles för smal för 8 kilos blöjorna hehe. Bara väcka Jonny så jag fick ordning på allt med att byta sängkläder och han fick duscha av honom. Jag fick TACK OCH LOV ingenting på mig men kände ändå att duschen var ett måste!! Blev en riktig bajsfest.
Oliwer sov som en stock och märkte inte av nånting.
Behandlingen är nu igång, benmärg tagen. Har funkat bra hittills förutom att Oliwer innan han fick en tid ner till operationen fick det värsta utbrottet jag någonsin sett hos honom. Han skulle ju få komma nångång efter lunch men mer än så visste vi inte. Han började med lite gnäll och sen övergick det till utbrott, han satt och skrek, slog med kudden allt vad han hade i sängen och i väggen till slut skrek han i kudden för att han var så arg. Han ville bara ha en tid! Det var hemskt att se samtidigt som det kändes bra att han visade så starka känslor. Han fick hållas, han mådde jättebra efteråt när han fått ur sig lite ilska. En stund efter kom tiden och han blev sig själv igen och var jätteglad. Så det enda han ville var att få veta vilken tid han skulle ner, det tog nog så mycket på krafterna det där utbrottet för han SOV länge! Han fick tid 13,25 och efter 17,30 vaknade han igen efter många försök att väcka honom. Vid 16 gick vi från uppvacket, för han började vakna till men han var mer trött. Så han lär ju inte somna allt för tidigt ikväll. Vi tog en liten tur till affären innan behandlingen startade för nu är han fast vid droppet och kommer inte från avdelningen på 6 dagar.
Ja dagen har väl inte varit prima direkt som ni kanske förstår... Men så är det, ledsen att ni ska behöva läsa eländet bara, men det är ju iofs frivilligt ;)
Ta hand om er kära vänner <3 <3 <3
