Nervöst
Sitter här på rummet i Uppsala.... Oliwer ligger och mår illa, han får extra mediciner mot det då det han brukar ha inte hjälper. Han har inte mått illa så här tidigare så det blir nog en jobbig sista behandling, han känns arm till och från men har ingen feber och huvudvärk har han också. Så det är mycket gnäll här, men det är ju inte så konstigt.
Milio och Jonny vilar lite och jag sitter här. Ska hämta mer kaffe så man kanske vaknar till liv nån gång.
Nu är det bara tre dagar kvar av den sista intravenösa behandlingen! Sen är det underhållsbehandling med tabletter. Känns nervöst men ändå jättebra, jätteblandat är mest rädd för att kroppen inte ska klara av att hålla cancern borta med bara tabletter. Tänk om det skulle komma tillbaka? Usch hemska tanke... Får inte bli så...
Och Milio han bara växer och utvecklas hela tiden! Han är snart 10 månader och knatar snart runt.
Han kan:
* Säga mamma, pappa, ampa (lampa) och dä (när man frågar vart typ lampan är svarar han "dä"
*Krypa
*Sätta sig upp själv
*Ställa sig upp och gå längs möbler
*Gå med lära-gå-vagn
*Vinka (med hela armen)
*Klappa händerna
Ja det är säkert mer som jag inte kommer på nu men han är så duktig våran lilla kille. Fort går det också händer nytt varje dag!
Måste sluta Oliwer mår skit dåligt..
Tänker på Oliwer och hoppas att han blir bättre snart <3
Våra småkillar är rätt lika i utvecklingen. Love kan dock inte säga lampa, men säger "ti-ti-titta" och pekar på allt.